Jag har väldigt många i min omgivning som inte riktigt vet vad diabetes är.
Och därför tänkte jag skriva om det eftersom jag själv är diabetiker.

Diabetes, vad är det?
Hos friska personer, som inte har diabetes, är sockerhalten i blodet balanserad. Produktionen av insulin regleras exakt efter sockerhalten i blodet. Stiger blodsockernivån, till exempel efter en måltid så insöndrar de insulinproducerande cellerna i bukspottkörteln en extra dos insulin i blodet. Socker tas upp av kroppens celler från blodet, blodsockret sjunker och balansen återställs. Denna finstämda mekanism fungerar inte vid diabetes. Men orsakerna till den rubbade balansen är olika för de olika typerna av sjukdomen. 
Diabetes är alltså en kronisk ämnesomsättningssjukdom med alltför högt innehåll av socker i blodet. Varje gång vi äter mat som innehåller kolhydrater spaltas dessa upp till socker (glukos) i tarmen. Därifrån transporterar blodet socker till kroppens alla celler. Men sockret kommer inte in i cellerna såvida inte hormonet insulin ”öppnar” deras kanaler. Vid typ 1-diabetes finns det inte något insulin i kroppen. Vid typ 2-diabetes är insulinmängden reducerad, eller så har insulinet inte tillräckligt stor effekt. Resultatet i båda fallen blir att blodsockernivån stiger mer än normalt. Därför får dem med diabetes insulin i sprutor för att inte kroppen kan ge ut det.
Det finns två typer av diabetes. Typ 1 och typ 2. Men det finns även graviditetsdiabetes som kvinnor kan få under graviditeten som sedan försvinner långsamt.

Typ 1; 
Typ 1-diabetes är en så kallad autoimmun sjukdom, där kroppens eget immunförsvar angriper de insulinproducerande betacellerna i bukspottkörteln. Forskarna vet mycket om vad som händer när kroppen angriper sig själv, men det är fortfarande osäkert vad det är som utlöser angreppet. Allt från virus och stress, till dricksvattnets pH-värde och tidpunkt för när komjölk introduceras i kosten har lanserats som möjliga förklaringar. Både ärftliga faktorer och omgivningsfaktorer är av betydelse för sjukdomens orsak och uppkomst. Man har ännu inte klarlagt vilka ärftliga faktorer som är aktuella. Detta gäller även omgivningsfaktorer.
Typ 1-diabetes inträder oftast före 35 års ålder, men det kan drabba personer ända upp till 70-årsåldern. Symptomen är stark törst, stora urinmängder, torra slemhinnor, viktförlust och huvudvärk, och de visar sig inte förrän kroppens kapacitet till att producera insulin har minskat med cirka 80 procent. Den fortsatt ökade insulinbristen förhindrar sockret från att släppas in från blodet, vilket gör så att cellerna ”svälter”. Socker från kolhydraterna i maten ackumuleras i blodet, samtidigt som levern också avger socker eftersom cellerna behöver energi. Resultatet blir att blodsockernivåerna stiger, och kroppen börjar förbränna fett – därav viktförlusten.
Typ 1-diabetes behandlas alltid med insulininjektioner via spruta, penna eller pump. Insulinbehovet varierar från dag till dag beroende på matintag, fysisk aktivitet och annan sjukdom. För att kunna anpassa insulindoserna över dygnet måste personer med diabetes därmed mäta sitt blodsocker med jämna mellanrum. 

Typ 2; 
Hos personer med typ 2-diabetes lider kroppen av en relativ insulinbrist, det vill säga att även om produktionen är normal eller t.o.m. förhöjd, är effekten ute i vävnaden nedsatt. Därmed måste bukspottkörteln öka sin produktion för att flytta sockret (glukosen) från blodet och in i cellerna. Med åren minskar bukspottskörtelns insulinproduktion och man får då verklig insulinbrist.
I och med att kroppen är bra på att kompensera för att insulinet inte fungerar som det ska, kan personer med typ 2-diabetes ofta gå med sjukdomen i flera år utan att få en diagnos. Symptom som trötthet, apati, huvudvärk, törst och rikliga urinmängder kan lätt bortförklaras för oss som lever hektiska liv.
Typ 2-diabetes behandlas, till att börja med, med omläggning av kost och motionsvanor för att minska eventuell övervikt och förbättra cellernas insulinkänslighet. Det kan också finnas behov av antidiabetika eller tablettbehandling, det vill säga läkemedel som på olika vis kan öka insulinproduktionen eller förbättra cellernas insulinkänslighet. En del personer med typ 2-diabetes måste även använda insulin.