Jag ser dig i ditt rum, du ligger på sängen och gråter. Jag går fram till dig, som för att trösta. När jag inte lyckas, sätter jag mig på sängen brevid dig och smeker över ditt hår. Jag ser på ditt vackra ansikte, dina ögon är alldeles rödgråtna. Jag vet varför du gråter, och vill så gärna trösta dig. Men det går inte, så jag ger dig istället en lätt kyss på pannan. Jag vänder mig om, för att gå min väg. För jag vet, att du gråter.

För jag vet, jag existerar inte för dig.